Vapenträningen i Hung Gar-stilen kan spåras tillbaka ända till den krigföring som rasade mellan olika fraktioner vid tiden för Shaolins buddhistiska tempels undergång. Precis som med andra traditionella stridskonster så är vapenträning en viktig del av kung fu artens repertoar och eleverna måste lära sig att hantera varje vapen grundligt och verkligen förstå hela bredden av dess potentiella användningsområden i strid. Traditionella stridskonstvapen kan kategoriseras på flera olika sätt 1. Militära eller improviserade 2. Egg-vapen eller trubbiga utan egg 3. För kort räckvidd eller lång räckvidd. Som namnet antyder, var militära vapen specifikt utformade för ändamålet strid (som svärd, dolkar och spjut) medans andra improviserade vapen i grunden var vardagliga redskap som rycktes upp i ögonblicket för attack eller försvar. Eggvapen skulle ha använts för att skära, hugga eller sticka medan de icke-bladade vapnen var för att genom yttre våld, klubba, krossa eller bedöva en angripare. Vapnets räckvidd skulle variera mellan de vapen som kunde användas på nära håll, såsom svärd, och de som behövde användas på avstånd, såsom exempelvis Tiger Treudd.

1. Bredsvärdet/Sabel Den kinesiska sabeln, Darn Do är ett enkel-eggat kinesiskt svärd med ett bredare blad än ett vanligt rakt och tve-eggat Gim-svärd med syfte att hugga med.

2. Solfjäder Solfjädern användes först som ett vapen av japanerna, vars vapenanpassade solfjädrar var gjorda av trä- eller järnribbor. (I den japanska gamla sagan om ursprunget till solfjädern som vapen, så lärdes hjälten Yoshitsune att använda en solfjäder av järn av samma mytologiska varelse som hade tränat honom att använda ett svärd). Legenden säger att skickliga användare kan försvara sig mot en svärdattack med sin solfjäder, eller döda en angripare med ett enda slag. De skulle också använda solfjädern i ena handen medan de använde ett svärd i den andra, så när de attackerade (med svärd) kunde de också använda fläkten för att slå bort knivar eller inkommande förgiftade pilar.

3. Fjärilsknivarna Varje fjärilskniv är formad som en bred slaktkniv. Den har ett ganska brett blad med en enda skäregg och är fäst vid ett parérskydd som öppnar sig likt fjärilsvingar och låter användaren snurra bladet i olika positioner över tummen, allt efter behoven under strid. Kniven hålls i handen och används för att strida på kort distans (inom radien av den förlängda armen) så själva bladet bör inte vara mycket längre än underarmen. Fjärilsknivar används i par men förvaras vanligtvis tillsammans i en enda skida. De var lätta att dölja i fickor, ärmar eller stövlar och kan dras ut och öppnas snabbt för en överraskningsattack. De grundläggande rörelserna med Fjärilssvärd kan översättas från och vara en förlängning av de tomhänta stridsrörelserna, med själva svärden som används för att hugga och sticka i förhållandet 80% hugg till 20% stick/stöt.

4. Dubbeldolkarna Ringdolken var traditionellt reservvapen som togs med in på slagfältet och endast användes om huvudvapnet (vanligtvis ett svärd) gick sönder eller förlorades. Ringdolkarna skulle inte ha varit det primära valet eftersom de är så korta att de har väldigt liten räckvidd: du kan bara använda dem för kortdistansstrider. De är inte heller särskilt strategiskt bra som defensiva vapen, eftersom deras ringa storlek gör det svårt att blockera några andra vapen med dem. I själva verket är de bara användbara för att sticka och hugga, där stick och stöt är den mer dödliga tekniken för vapnet. I traditionell stridskonst används dolkarna i par (Dubbla dolkar) och greppas i båda händerna med bladen vinklade nedåt. Armarna virvlas sedan i koordinerade cirkulerande rörelser vilket säkerställer att en av dolkarna alltid är på väg antingen framåt eller nedåt (medan den andra dras bakåt eller uppåt) och därför redo att sticka.

5. Långstaven, "Den femte brodern, åttonde diagramstaven" Legenden säger att Yeung Yip och hans sju söner (samtliga var elit-soldater berömda för sin skicklighet med spjut och tjänade Song-dynastin) blev fångade vid "Gyllende stranden" av en armé som kämpade för Liao-dynastin. Medan Yeung Yip och fem av hans söner antingen dödades eller tillfångatogs i bakhållet, flydde hans femte och sjätte son. Den femte sonen tog sin tillflykt till ett buddhistiskt kloster där egg-vapen inte var tillåtna. Han fortsatte därför att öva sina vapenfärdigheter med hjälp av en pole/långstav, och gav därför stridskonsten ett nytt vapen till sin vapenarsenal.

6. Paraplyet Paraplyet är ett annat improviserat vapen. Men den här vapnet kan ha upptäckts oavsiktligt under en "blöt kväll", när en japansk kampsportutövare utmanades att använda sitt paraply som ett svärd. När de inblandade hade nyktrat till insåg de att de hade snubblat över ett ännu oupptäckt föremål som kan avnändas som vapen. Framförallt kunde paraplyet användas för att sticka och svepa när det behövdes.

7. Det raka och tve-eggade svärdet En Gim är det traditionella kinesiska tve-eggade raka svärdet som har använts i kinesisk stridskonst sedan 700-talet f.Kr. Bladets längd varierar från 45 cm till 80 cm (beroende på individens armlängd) och ett genomsnittligt svärd på 70 cm väger cirka 800gr, så oavsett vad, så kan det fortfarande användas med en hand.

8. Pun long Dang, Den Drak-hövdade Bänken Bänken är ett annat improviserat vapen. För hundratals år sedan var den här typen av möbel mycket vanligt i restauranger och hem över hela Kina. De var lätta nog att plocka upp utan alltför stor ansträngning men tillräckligt täta för att ge ett visst skydd mot dagens vapen, så de kunde vara användbara när det behövdes i en hast för att skölda sig, blockera och angripa.

9. Shueang Dao, Dubbla bredsvärd När utövare använder två bredsvärd tillsammans kallas vapnet för tvilling-sablar/bredsvärd. Fördubbling av vapnen gör dem ännu mer effektiva eftersom det ger fightern dubbelt så mycket skär- och huggkraft. Det är dock mycket svårare att träna på att använda två svärd tillsammans eftersom eleven då måste träna på att använda ett av svärden i den ogynnsamma handen (det vill säga i vänster hand om personen är högerhänt).

10. Spjutet Spjutet var ett lätt vapen att tillverka och därför vanligt i det forna Kina. Skaftet på spjutet kunde vara upp till 2 meter långt (eller mindre för en kortare användare) och tillverkat av ett vaxartat vitt träslag som var både starkt och flexibelt. Ett bladformat blad var fäst i ena änden med en klarröd hästtagel-tofs surrad ovanför. När spjutet viftades eller stöttes, skulle tofsen göra det svårt för offret att se exakt var bladet var och därför svårare för dem att blockera eller greppa. Tofsen skulle också ha torkat upp allt blod som hamnat på bladet och hindrat det från att rinna längs med träskaftet och göra det för klibbigt eller halt för att hålla fast.

11. Kwan Dao Kwan Dao/Guandao är ett långskaftat vapen som, enligt legenden, skapades av general Guan Yu på 300-talet e.Kr. som ett passande vapen för en man av hans extraordinära storlek och styrka. Den ursprungliga designen bestod av ett spetsigt blad ovanpå ett 1,80cm metallskaft som genom en motvikt i botten uppvägdes av ett spjutliknande huvud. Detta gjorde vapnet mycket tung och otymplig. Den moderna varianten av Kwan Dao är kortare och skaftet är då gjort av trä, så den är lättare (inte mer än 10 kg) och därför lite mer praktisk för stridskonstträning. Som ett vapen så används en Kwan Dao för att avväpna motståndare, för att avleda mötande anfall och för attack. I attackläge innebär vapnets vikt att bäraren måste använda stora svepande och huggande rörelser för att upprätthålla momentum och hålla bladet i rörelse.

12. Sam Jie Gwun, Den tre-delade staven/slagan Tredelad stav är ett mycket mångsidigt vapen eftersom det kan användas både på nära håll för att stöta eller slå, eller som ett fångstvapen och även likt en piska. Det är också användbart när du behöver bevara överraskningsmomentet eftersom det kan kortas ner och snabbt döljas. Enligt legenden utvecklades den tre-delade staven som ett resultat av en incident som involverade Chao Hong-Yin, en stridskonstexpert som fortsatte sn karriär till att bli den första kejsaren av Sungdynastin. Chao arbetade ofta som livvakt och en gång blev han attackerad av banditer samtidigt som han skyddade en kunglig klient. Under slagsmålet slog han en av banditerna i bakhuvudet och hans stav bröts i två ojämna bitar. Chao tog de två delarna till en smed och bad honom att fästa den längre biten på den kortare med en järnring. I ett senare slagsmål bröts den längre delen, och smeden återmonterade vapnet som tre sammanlänkade delar av lika långa längder.

13.Fu Pa, Tiger Tre-udd Tiger-gaffeln eller Tiger tre-udd är ett mycket gammalt vapen i form av en treudd som användes i södra Kina som jaktvapen med syfte att döda tigrar. Tiger-gaffeln skulle ha burits och använts på marken, eftersom den var för lång och för tung för att kunna användas av någon på hästryggen. Som ett stridskonstvapen kan Tiger tre-udden användas för att slå, stöta och i vissa fall även skära. Den kan också fungera som ett fångst-vapen, till exempel genom en spiralrörelse för att fånga och trassla in en angripares vapen.



14. Bondens Jord-Hacka Bondeverktyget hacka, är ett av de improviserade vapnen i vår arsenal. Bönderna som bodde i närheten av Shaolin-templet var inte utbildade soldater utan skulle regelbundet ha fastnat i striderna. Alla bönder skulle ha använt en hacka för att bearbeta marken, och det blev utvecklat till ett uppenbart vapen med sitt skaft för att blockera och slå och den vassa änden (likt ett svärd) för hacka och hugga av.

15. Gao Zit Bin, Den nio-delade kedjepisk Den nio-delade kedjepiskan består av sammanlänkade sektioner av metall på ett vridbart handtag med en pil-liknande metallspets i den yttre änden. Antalet sektioner (nio) inkluderar spetsen men inte handtaget. Handtaget är format, för att göra det lättare att greppa, och ofta lindad med läderremsor för att absorbera svett. Spetsen är en annan metallsektion som är större än de andra länkarna och har samma vikt som handtaget. Kedjans längd och den balanserade vikten på handtaget och spetsen gör att kedjepiskan kan kastas upp och sedan fångas i en hand. Ofta kommer utövare att ändra längden på piskan för att passa deras behov. Till exempel kan man vilja att piskan ska vara lika lång som avståndet från marken till hakan, eller från marken till höften. Andra kanske vill göra piskan kortare så att den är mer användbar för närkamper. Dessa kedjepiskor är vanliga i 3, 7 och 9 sektioner. Även om metallkedjan är tung är den också flexibel och kan användas precis som alla andra piskor för att slå, fånga och binda en angripare och för att avleda slag. En skicklig utövare kan även använda den yttre pil-liknande länken som en penetrerande projektil genom kedjans rörelsemomentum.

16. Munkspade En munkspade är ett kinesiskt långvapen som består av ett långt skaft med ett platt spadliknande blad i ena änden och ett mindre halvmåneformat blad i den andra. I gamla Kina bar buddhistiska munkar ofta spadar med sig när de reste. Detta tjänade två syften: om de stötte på ett lik på vägen kunde de begrava det ordentligt med de buddhistiska riter de levde efter, och det stora redskapet kunde fungera som ett vapen för försvar mot banditer. Med tiden stiliserades de till det kännda vapnet bland de traditionella kinesiska vapnen, Munkspaden.